Heeej! Sitter och skriver på en bok! Den förra boken har jag lagt åt sidan för jag tappade lite idéer till den. Så här är en annan bok som sagt, och här är första delen :) Enyoj för den som orkar läsa!
(Ps, har inte döpt den än så ignonera rubriken xD)
BOK DEL 1
Jag och Rina satt på vårat rum när dörren våldsamt slets upp. Rina blev så överraskad att hon kastade sig upp från sängen som hon suttit på. Själv var jag så van vid de kraftiga dörruppryckningarna att jag bara vände på huvudet för att se vad som stod på. I dörröppningen stod en av vakterna med sitt vanliga utryckslösa anskte. Framför honom befann sig en liten flicka, troligen bara några år yngre än mig och Rina. Ett par svarta lockar ringlade ner för hennes tunna, beniga axlar. När hon tittade upp på oss kunde jag se att hennes bruna ögon var fyllda av tårar. Hennes läppar darrade av rädsla.
"Inte nu igen", muttrade jag för mig själv.
"Du får stanna här inne så länge", sade vakten kallt och knuffade in flickan i rummet. "Jag återkommer när vår lord har bestämt vad han vill göra med dig."
Han gav oss en kort blick innan han vände sig om och smällde igen dörren efter sig. Så fort dörren var stängd sjönk flickan ner på golvet och började gråta. Jag suckade och reste mig upp från min plats i fåtöljen. Med lugna steg gick jag fram till flickan och satte mig ner på huk. Utan ett ord drog jag henne mjukt in i min famn. Flickan protesterade inte utan grät hejdlöst mot min axel. När hon äntligen slutade gråta frågade jag henne ”Vad heter du?”
”Ayla”, snyftade flickan till svar. Jag sköt henne försiktigt ifrån mig så att jag kunde se hennes ansikte.
”Ayla, jag lovar att det kommer kännas bättre för dig om du berättar vad som har hänt”, sade jag. Ayla svarade inte men följde motvilligt med när jag hjälpte henne upp på fötter och ledde fram henne till min säng. Vi slog oss ned på sängkanten under tystnad.
”Får jag också lyssna?” Frågade Rina milt. Ayla nickade sakta till svar. Rina slog sig ner på flickans andra sida och lade huvudet på sned som hon alltid brukade göra när hon väntade på en lång historia. Vi väntade en minut medan Ayla samlade sig.
”Min familj har varit fattiga rätt länge” började hon. ”För att tjäna pengar flätar vi korgar som vi sedan försöker sälja på marknaden. Oftast brukar min mor följa med mig, men i morse kunde hon inte då hon var tvungen att passa min lillebror. I vanliga fall brukar det vara min pappa som passar min lillebror, men igår lyckades han äntligen få ett jobb och han var tvungen att ta det jobbet för att kunna försörja oss. Så den här morgonen gav jag mig ut på marknaden själv. Jag visste att det är farligt för en flicka som mig att vara på marknaden själv, så jag täckte mig noga med kappa och huva. Trots det stötte jag på en man som försökte våldta mig. Som tur var kom han inte så långt då en annan lång, vacker man dök upp och räddade mig. Den vackra mannen sade att om jag följde med honom skulle jag få vatten och något att äta. Hans skönhet och vänlighet förtrollade mig, och eftersom att det är sådan brist på vatten tackade jag ja. Det var inte förrän vi kom fram till det här lilla slottet som jag insåg att den vackra mannen var Lord Genesiss. Det var för sent att fly så jag hade inget annat val att följa med honom. När vi kom in släpade han mig direkt till sitt sovrum.”
Hon rös till och hennes underläpp började darra igen. ”Jag kan inte släppa tanken på den där lekfulla men dödliga blicken i hans ögon, precis som en katt och råtta lek. Han skrämde upp mig rejält innan han tänkte ge sig på mig. Men i sista sekunden ångrade han sig. Han skrattade och sade att jag hade för små bröst för hans smak. Efter det tillkallade han en av sina vakter som skickade mig hit.”
Jag tog hennes hand och kramade den mjukt. Hon såg ut som att hon ville gråta igen.
”Vad kommer hända med mig? Kommer jag att dö?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej, eftersom att min lord inte dödade dig på en gång så tror jag inte att han kommer att göra det senare heller.”
”Hur kan du vara så säker på det?”
”Lita på mig, jag har varit fängslad i det här slottet längst av alla.”
”Så, du har också varit med om det här förut?” Undrade hon.
Jag nickade. ”Lyckligtvis gjorde han ingenting med mig, men tyvärr har vi alla inte sådan tur.”
Rina och jag tittade på varandra. Ayla följde min blick. När insåg att det var Rina jag pratade om fylldes hennes ansikte av ånger för det hon nyss hade frågat.
”Förlåt! Det var inte meningen att...” Började hon men Rina avbröt henne.
”Oroa dig inte, Shaya tog väl hand om mig efter att det hade hänt”, sade hon med ett lättsamt leende. ”Om inte Shaya hade varit här hade jag nog inte överlevt så här länge. Du förstår, Shaya är den ända personen här som är modig nog att säga emot Lord Genesiss.”
Ayla såg imponerat på mig och jag rodnade generat.
”Äsch, hon överdriver” Skrattade jag.
”Jag överdriver inte!” protesterade Rina och vände sig mot Ayla igen. ”Shaya är inte bara den ända som vågar trotsa honom, utan också den ända som aldrig blivit lurad av honom.”
”Men om hon aldrig har blivit lurad av honom, hur kom hon då hit?” Frågade Ayla. De båda tittade på mig.
”Jag blev kidnappad”, svarade jag kort.
Fortsättning följer..
